Policy är viktigare än personlighet

Man kan inte likna vår tids politiker med de romerska kejsarna som ofta

tog makten via militära medel. Inte heller kan vi jämföra dagens politiker med kungarna som styrde Sverige fram till 1800-talets mitt. Dessa kom ju till makten via sina familjeband. Ibland saknades en arvtagare eftersom kungen var barnlös och då fick man sätta in en kung, eller drottning från en ny familj.

Men varför accepterar vi att bli styrda av politiker i våra dagar? Därför att deras jobb är att tjäna våra intressen. Om tillväxten ökar och vår privatekonomi blivit bättre, då har de gjort sitt jobb och vi röstar på dem igen.

Politiker är ungefär som att hantverkare som renoverat ditt badrum, fuskar de med sitt arbete och priset är på tok för högt, så rekommenderar vi dem inte till våra vänner. Vi tittar istället på alternativ. I valtider undersöker vi noga om något av partierna verkar ha bättre ideer än den sittande regeringen. Sedan gör vi vårt val.

Via medierna sprids bilder av politiker. Genom TV och tidningar lär vi känna deras utseende, klädsel och familjeförhållanden. För en del väljare, i synnerhet de yngre , kan en politikers image bli lika viktigt som politikens innehåll. Partiledaren kan rentav bli en personlig förebild, ungefär som en idrottsman eller en förälder. Personkulten kan leda till en förflackning eftersom partiprogrammet och policyn hamnar i bakgrunden. I värsta fall kan väljarna låta sig manipuleras av en narcissist, som bara är ute efter makt.

Stora politiker som Kennedy och Roosevelt i USA, Ernst Wigforss i Sverige, eller de Gaulle i Frankrike, kunde förklara sin politik för väljarna och kände till deras vardagsliv. De var duktiga på att kunna ta folk. Klasstillhörigheten hos en politiker verkar inte ha en avgörande betydelse för hur väljarna lägger sin röst. Många av de mest framgångsrika svenska socialdemokratiska politikerna, som Olof Palme och Tage Erlander, kom från överklassen. Och John Kennedy kom från en av Amerikas rikaste familjer. Detta hindrade inte att de fick röster från arbetarklassen. .

De viktigaste parametern för medborgarnas välstånd är plånboken,” Its the economy stupid” som Bill Clinton utbrast när någon frågade om honom varför han skulle slå George Bush i presidentvalet 1992. Clinton menade att George Bush var sårbar eftersom hans egen privatekonomin inte påverkades av konjunktursvängningar.

Om plånboksfrågor är något som du själv sällan oroar dig för finns det en chans att din priviligierade tillvaro kan det leda till att du inte förstår väljarnas oro. I det här fallet ledde det till att Bill Clinton vann valet.

En enkel sak som höjning av bensinpriserna ledde till de gula västarnas revolt i Frankrike. I en välskött ekonomi med låga räntor för bolån och hög sysselsättning förbättras medborgarnas privatekonomi stadigt, då är det lätt för en sittande regeringen att bli omvald.